|
|
Myntverk och gravorer
Under perioden mellan ar 1633 och 1636 praglades ? oringar i Nykoping, mellan 1635 och 1638 – i Sater och mellan 1644 och 1654 – i Avesta. Mellan ar 1635 och 1636 praglades mynten vid tva myntverk samtidigt – i Sater och i Nykoping. Det ar oklart vilka mynt fran ar 1635 och 1636 praglades i Sater och vilkar i Nykoping.
Forutom olika praglingsplatser finns det aven skillnader i myntens graveringsstilar.
Fin stil
Grov stil
Alla mynt fran 1633 haller samma stil. Mellan ar 1634 och 1636 har man redan praglat mynt i tva olika stilar vid Sater och Nykoping myntverk. Gravorernas stilar fordelas i tva kategorier – den ”fina” stilen och den ”grova” stilen. Det finns faktiskt mynt fran 1634 dar avers ar praglat i en stil och revers i en annan. Det berodde pa att man vid pragling installerade matriser tillverkade av olika gravorer.
Enligt en teori av Ulf Ottosson, som kommer att betraktas nedan, antas det att under ar 1635 och 1636 har den ”grova” stilen praglats i Nykoping och den ”fina” – i Sater. Han antog att det mest sannolikt berodde pa under aret 1634 fick en ny oerfaren gravor anstallning i Nykoping.
Fran och med ar 1637 flyttade mynttillverkningen helt till Sater. Samtidigt har aven Satermyntens stil forandrats fran den ”fina” till den ”grova”. Det betyder att det ar den gravoren som tidigare arbetade i Nykoping som borjade tillverka myntmatriser.
ÂFragan ar, varfor blev det sa? Ulf Ottosson forklarar detta pa foljande satt. Under ar 1638 skulle man i Sater paborja pragling av mynt med ny 1 ores nominalvarde och darfor behovde den erfarne gravoren forbereda sig infor detta och arbetade inte alls med ? oringar.
Fran ar 1640 fram till stangning ar 1642 har man aterigen praglat mynt av den ”fina” stilen i Sater. Undantaget ar vissa mynt fran 1642 som har kronan i avers (typ 31) utford i den ”grova” stilen.
Under 1644 flyttar mynttillverkningen en gang till, denna gang till ett nytt myntverk i Avesta dar det fram till 1654 praglas mynt endast av den ”fina” stilen.
Ett intressant faktum ar att de forsta Satermynten ar mycket lika de som ar tillverkade i Nykoping, saval som de forsta tillverkade i Avesta ar mycket lika de som praglades i Sater. Forklaringen till detta ar att vid forberedelser infor tillverkning vid nya myntverk flyttades matriser, kontrollmarken, verktyg och aven sjalva gravorer fran de befintliga. Med tiden fick mynten fran Sater och Avesta sitt eget personliga utseende.
Lat oss komma tillbaka till fragan om fordelning av mynt fran aren 1635 och 1636 efter myntverk. Det finns tva teorier.
Den forsta ar av Yngve Almer, dar han foreslar att gora en fordelning efter graveringsstilar.
Almer grundar sina slutsatser pa de stora likheter som ? oringar tillverkade 1637-38 i Sater har med de ”grova” mynten fran 1635-36. Han exemplifierar med en liknande overensstammelse som Nykopingsmynt fran 1633-34 har med ? oringar av den ”fina” stilen daterade med ar 1635-36.
Pa sa satt hanfor han alla mynt av den ”grova” stilen till Sater och alla av den ”fina” stilen till Nykoping.
Ulf Ottosson marker ut problemet som finns inom Almerteorin – den ”grova” stilen kommer upp redan under ar 1634, nar mynt som bekant praglades i Nykoping.
Den andra teorin ar av Ulf Ottosson. Ha foreslog en helt motsatt version. Det ar kant i vilken upplaga mynten praglades vid de olika myntverken. Upplagan for ar 1635 i Sater var 23 424 000 st. och in Nykoping blev den 6 489 600. For ar 1636 blev upplagan 17 958 400 st. i Sater och 2 286 080 i Nykoping.
Bland de mynt som finns kvar an idag forekommer de ”fina” mynten oftare an av den ”grova”. Det galler i synnerhet 1636 ars upplaga som har fa exempel pa det grova jobbet. Efter att ha studerat detta framgar det att antalet mynt av den ”grova” stilen overensstammer helt med de sma upplagor som utfordes i Nykoping.
Ulf Ottosson hanfor mynt av den ”grova” stilen fran 1635-36 till Nykoping och av den ”fina” stilen till Sater.
Han pekar ut tva omstandigheter som kopplar mynt av den ”fina” stilen till Sater. Den forsta omstandigheten ar att en av de krontyper som finns 1636 ars mynt ar identisk med kronor pa 1 oringar fran 1639-41., praglade vid Saters myntverk.
Det andra omstandigheten ar en krona som dyker upp pa ? oringar fran 1636. Den har forunderliga likheter med den kungliga kronan som finns pa Saterkreutzar fran 1632.
Jamfor ? oringen med en avbildad ”dubbelvalvig” kunglig krona av den ”fina” stilen och en kreutzer fran 1632:
Annu en bekraftelse av denna teori ser ut pa foljande satt. Den basta gravoren har skickats till det aterupprattade myntverket i Sater dar man planerade for en mer omfattande pragling av mynt.
Med ”Tabell over forhallanden mellan krontyper i avers och revers” som grund kan man fordela mynt fran 1633-36 till de olika myntverken efter Ulf Ottossons version. Da far vi fram att mynt med nr. 1-109 och 123-130 tillverkades i Sater medan mynt med nr. 110-122 och 131-165 i Nyloping. Det framgar ocksa tydligt av denna tabell vilka krontyper anvandes vid ett myntverk forst och sedan vid ett annat. Till exempel, anvandes typen C8 bade i Nykoping och i Sater. Kontrollmarken och mojligen aven fardiga matriser med avbildningar av dessa krontyper har flyttats under flytten ar 1634.
Viktigt att namna ar att manga matriser av den ”grova” stilen fran 1636, kanske till och med alla, ar tillverkade utifran gamla matriser av 1635 ars former. Detta talar tydligt om de besparingar och nedskarningar i tillverkningprocessen som man har gjort, vilket bekraftar de ”grova” mynts tillhorighet till det stangningsfardiga myntverket i Nykoping.
Med Ulf Ottossons teori som bas kan man fa ett foljande scenario gallande gravorernas forflyttningar mellan de olika myntverken:
Idag vet vi tyvarr inte vad gravoren ”B” i tabellen ovan hade for namn. Tvartom ar det nar det galler gravoren ”A”, da han med stor sannolikhet kan identifieras med mannen vars namn ar Peter Michelsson. Vi vet valdigt lite om honom, men man kan med sakerhet saga att i framtiden kommer han att ha en central plats i den svenska myntpraglingens historia.
|
|